Sidor

fredag 19 april 2013

Lär dig mönsterkonstruktion, del 4

I förra konstruktionsinlägget gick jag igenom hur du tar dina tre viktigaste mått; bystvidd, midjevidd och stussvidd. Det jag ska gå igenom idag är hur du ska tänka när du nu ska ändra ditt befintliga mönster så att det passar just dina kroppsmått.


Det som är viktigt när du ska välja vilken storlek du ska sy, är att jämföra dina egna mått med måttlistans mått. Det vill säga måtten som står på baksidan på ditt mönster. Att mäta på mönsterdelarna kommer tyvärr inte att ge dig rätt information.
Glöm bort storlekarna helt och hållet, för det är faktiskt irrelevant information. Visst, du har small i en affär och medium i en annan, men enligt måttabellen ska du helt plötsligt ha LARGE! Det kan ju inte stämma? Eller?
Visst låter det lite konstigt, men alla företag har sina egna måttlistor som de konstruerar sina mönster utifrån. (Det håller på att ändras, om några år kommer vi ha en internationell standard-måttlista) Alla företag riktar ju in sig mot olika människor och därmed har de också olika måttlistor. Jag misstänker till exempel att ett företag som säljer kläder till tonåringar har en smalare standard än ett företag som säljer damkläder.

Som jag skrev innan så är det viktigt att läsa på mönstrets måttabell och inte mäta mönsterdelarna. Det är eftersom man lägger till någonting som kallas för rörelsevidd när man konstruerar. Rörelsevidden bestämmer hur luftigt plagget kommer att sitta. Ju mer rörelsevidd, desto vidare plagg. Till exempel har en korsett rörelsevidd 0 eller till och med minus, och en vinterkappa har ofta runt 16-20 cm i rörelsevidd. De här extra centimetrarna bakas in i kroppsmåtten när man konstruerar; om man till exempel har 84 cm i bystvidd och ska göra en klänning med 6 cm i rörelsevidd, kommer alltså det färdiga plagget vara 90 cm i omkrets över bysten.


När du nu ska välja vilken storlek på mönstret som du ska utgå ifrån, så ska du alltid utgå från bystvidden. Välj den storleken vars bystmått stämmer närmast överens med ditt eget. Det kan kanske skilja mellan ditt egna bystmått och mönstrets, men då rekommenderar jag att välja den större storleken eftersom det eftersom det alltid är lättare att sy in ett plagg än att lägga ut.

Rita av den valda storlekens mönsterdelar på ett nytt papper. Jämför dina egna mått mot måttabellen; är din midje- och stussvidd större eller mindre än måttabellen?

I exemplet ovan har personen samma bystvidd som i mönstrets måttabell, men är större i både midja och stuss. Det betyder att personen behöver lägga till mer tyg över just midja och stuss för att plagget ska sitta bra. 
Som regel ändrar man alltid mönstret i sidsömmen vid denna typen av mönsterförändringar. (Självklart kan man även ändra i andra sömmar och även i inprovningar, men det är överkurs och det kan jag inte gå in på här.)

Hur ska man tänka då? Är det bara att lägga till de här centimetrarna som fattas och rita en ny sidsöm och sen är allting klart?
Nja. I princip så är det så enkelt. Det svåra ligger i att tänka på rätt sätt. 
Om du tittar i exemplet igen. Personen ska lägga till 6 centimeter i midjan på mönstret. De 6 centimetrarna ska fördelas över både fram- och bakstycket. Om du nu räknar hur många sömsmåner du har i sidan på plagget, så kommer du (förhoppningsvis...) komma fram till att det är 4 stycken; höger framstycke, höger bakstycke, vänster framstycke och vänster bakstycke. Alltså ska du dela de 6 centimetrarna på 4 sömsmåner. 6/4=1,5 centimeter per sömsmån.
Rita en markering 1,5 centimeter UTANFÖR mönstrets midja (om det inte finns någon markerad midja på mönstret är en riktlinje för var midjan är, 40 centimeter under axelhöjd)

Samma sak gäller för stussvidden. Personen har 4 centimeter större stussvidd är mönstrets måttabell och ska därför öka stussvidden med totalt 4 centimeter. 4 centimeter delat på 4 sömsmåner är lika med 1 centimeter. Rita en markering 1 centimeter utanför stussviddens markering. (Om det inte finns någon markering eller tydlig linje som indikerar stussvidden, så är en riktlinje ca 60 cm under axelhöjd.)

Sen är det bara att rita en jämn och fin sidlinje som löper genom de nya punkterna, från den ursprungliga bystmarkeringen, genom ökningen i midja och stuss.


Om du nu har mindre midjevidd och stussvidd är mönstrets måttabell, gör du på samma sätt. Skillnaden är att du sätter markeringen INNNFÖR midje- respektive studdviddsmarkeringen.


Det här är alltså en enkel variant av att "ställa om mönster efter personliga mått". Självklart finns det personer som måste ändra mycket mer på sina mönster, men tyvärr kan jag inte riktigt gå in på alla mönsterförändringar genom en blogg hur mycket jag än vill. Det absolut bästa tipset jag kan ge till dig som syr är att alltid klippa till dina mönsterdelar med extra mycket sömsmån. Skippa de futtiga 1,5 centimetrarna och lägg istället till 3 centimeter i axelsömmar, alla sidsömmar och andra längsgående sömmar. Då har du tyg så att du kan lägga ut och ändra plagget i efterhand. Det är alltid lättare att klippa bort onödigt tyg än att inte kunna få på sig plagget. Lycka till!

tisdag 16 april 2013

Lär dig mönsterkonstruktion, del 3

Konstruktionsuppgift i 1/4-skala från min utbildning: Hellång kappa med raglanärm och fyrkantig sjalkrage. Avskuren i midjan och stora fickor i kjoldelen fram.

När man konstruerar ett mönster från grunden, utgår man alltid från en massa olika mått. När jag som skräddare tar mått på en kund, tar jag hela 22 olika mått samt tre till fem så kallade balansmått för att bestämma vilken kroppstyp kunden har. Alla människor ser olika ut och är olika byggda och det är därför jag tar så otroligt många mått. Några av måtten känner ni säkert igen, såsom bystmått och stussmått, men många är säkert lite mer ovanliga såsom axelhöjd och livlängd fram.



Måttlista
 
När jag har skrivit upp alla måtten i en så kallad måttlista är det dags att bestämma rörelsevidd på plagget. Rörelsevidd är precis vad det låter som, den vidd i vilket plagget kan röra sig i. Det vill säga, hur långt bort från kroppen som tyget i plagget kommer att vara. Ju tajtare plagg, desto mindre rörelsevidd och ju större rörelsevidd, desto vidare plagg.
När jag även har fört in rörelsevidden i min måttlista är det dags att börja konstruera. Oavsett vad man ska konstruera, börjar man alltid med en rät vinkel på pappret.

Konstruktion handlar egentligen om matte. Man för in sina mått från måttlistan i diverse formler, mäter och ritar streck och kurvor. Precis som matte, tar konstruktion ganska lång tid att lära sig.
MEN alla ni där hemma kan lära er att förändra de mönstren ni har därhemma för att passa just era kroppar.


Så, hur gör jag då? 
Jo, det första steget är såklart att hitta ett mönster som du vill sy upp och ett tyg som du vill sy upp det i. Sen ber du en kompis, vän, make, maka, sambo, pojkvän eller flickvän att ta några få, enkla mått på dig. Förmodligen finns det en illustration på ditt mönster på hur du ska ta dessa mått, men jag går igenom det i allafall:


Lånad bild

Bystvidd)
Det viktigaste måttet att ta och det måttet som du alltid ska välja storlek utifrån är bystvidden. Måttbandet ska ligga löst över bystens högsta punkt och du bör ha samma bh som du har tänkt att använda till plagget. Olika bh:ar har ju olika funktion; de lyfter, håller in, håller på plats och trycker ihop och det gör att ditt bystmått kommer att vara något olika beroende på vilken bh du använder.

Midjevidd)
Midjevidden är viktig att ta så att det färdiga plagget inte sitter för hårt över magen. Ibland är midjemåttet större än motsvarande storlek i bystmåttet och ibland är måttet mindre. Midjevidden ska alltid mätas i en hög 50-tals midja, dvs precis under revbenen. Även om du inte vill att kjolen eller byxorna ska sitta så högt upp, så är det den midjan man har utgått från när man har konstruerat mönstret och alltså är det den midjan som du måste mäta när du tar dina mått.

Stussvidd)
Stussvidden ska man inte förväxla med höftvidden. Stussvidden ska man ta över det bredaste stället på rumpan. Det är viktigt att verkligen ta måttet över det bredaste stället, för om plagget blir för tajt över stussen kommer det korva upp sig mot midjan och det är inte så smickrande. Eller skönt för den delen heller.


Dessa tre mått är väsentliga när du ska ställa om ett mönster till dina egna mått. Sen finns det en del andra mått som kan vara bra att ta om du till exempel är väldigt lång eller väldigt kort eller om du är kutryggig, men de måtten går jag inte in på här. Inte just nu i allafall :)


Nästa inlägg kommer att bland annat handla om hur ett mönster är uppbyggt och hur du ska tänka när du ska ställa om ett mönster efter dina egna mått

onsdag 10 april 2013

Lilla Ts vårjacka


Som så många andra har även jag sytt jackan "Against the wild" i senaste numret av Ottobre Kids. Den här är sydd till Lilla T som behövde en ny jacka inför våren. Tyvärr var jag dum nog att sy den i storlek 98 eftersom hon verkar ha hoppat från storlek 92 till storlek 104, men än så länge kan hon ha den.

Jackan är en klassisk barnjacka som andas lite 70-tal och enligt mönstret skulle den ha en fast luva. Rent säkerhetsmässigt går det emot svenska regler och jag funderade en stund om jag skulle göra en löstagbar luva innan jag bestämde mig för att skippa luvan helt och hållet och istället sy en muddkrage.
Nästa gång jag syr den här modellen kommer jag även ställa ut den lite i sidsömmarna eftersom jag upplever att den är lite för rak, speciellt som det är på gränsen att den har en nedhasad axel.


Jackan är sydd i klarlila bävernylon från Stoff och Stil och även mudden i kragen kommer därifrån. Fodret är sydd av bomullstyg från gömmorna och tyget som jag har kantat framkanten med, var de sista små slattarna från när jag sydde denna klänningen. Den blåa dragkedjan är köpt på syfestivalen och knapparna på fickorna är vanliga Kam-knappar i plast. I nederkanten på bakstycket har jag sytt på en bit reflexband som även det är inhandlat på Stoff och Stil.


Dagens tips: För första gången har jag testat att göra egna applikationer med hjälp av Vlisofix, som är ett dubbelhäftande mellanlägg. Superenkelt!

Gör så här: Innan du klipper ut ditt motiv, så stryker du på en bit Vlisofix på avigsidan av tyget. Det sidan som är lite nopprig/blank är det klister på och det är den sidan som alltså ska fästas mot avigsidan på din applikation. OBS! Ta inte bort skyddspappret på Vlisofixen!!
När mellanlägget sitter på plats, klipper du ut motivet och sedan drar du loss skyddspappret på Vlisofixet. Nu kan du stryka på din egengjorda applikation på ditt plagg. Sy sedan runt applikationen med raksöm eller eventuellt sicksack så att den inte lossar vid tvätt.